Äntligen står det nya teorirummet klart att användas. Det har varit ett utdraget projekt. Men nu när det står där och är varmt och skönt har det varit värt varenda sekunds arbete!
Det kommer vara guld värt att kunna använda datorn och whiteboarden på kurserna för att förklara och visa. Så nu kommer alla kurser få ett helt annat kursmaterial med de nya möjligheterna. Kommer bli toppen bra!
Egentligen är detta inget blogginlägg om foder alls. Det finns många läror och åsikter i ämnet och så länge man är påläst och tagit ett beslut som passar både en själv och hunden så tycker jag att det räcker. Mina egna hundar får till 85% färskfoder som varieras med både torrfoder och något som jag kallar berikning/guldkant på tillvaron. Och det är om det som detta blogginlägg ska handla.
Det jag menar med berikning i detta sammanhang är gnaga, slita och jobba med maten. Är maten slut på ett par minuter räknas det inte som berikning. För mina hundar är guldkant på tillvaron råa slaktdetaljer från många olika sorters djur (nöt, gris, hjort, fågel mm). Det är revben, öron, svansar, strupe osv.
Varför ska man ge hundarna råa slaktdetaljer? Det måste man inte. Men jag ser det som ett väldigt enkelt sätt att stimulera mina hundars naturliga beteende. De får inte jaga för mig, men jag kan ge dem den sista biten av jaktkedjan och en del av den tidiga i form av spår och sök. Det är fascinerande att se hur dom äter och löser problemet att det inte går att sluka rätt upp och ner.
En annan sak jag märkt är att osäkra hundar, försiktiga individer och hundar med dålig självkänsla har enormt mycket ut av denna sysselsättning. De får överkomma något som de ofta tycker är lite små läskigt (rått kött). De får lösa problem – hur äter man det här? Ta i och jobba självständigt – det är självbelönande och inger hunden en känsla av att den klarar av detta. Det triggar (ofta) en känsla hos hunden om behållning, dvs. hunden är beredd att stå på sig mot andra för att behålla sin mat. Vilket i sig (hos en dessa försiktiga och/eller osäkra individer) är en positiv känsla som göder och bygger upp självförtroendet.
Det är viktigt är att hundarna inte känner någon större konkurrens i dessa situationer. Varken från människor eller andra hundar. Då kan det lätt uppstå situationer när hunden känner sig trängd och det i sin tur kan framkalla starkt vaktande. Så ta inte bara i från hunden maten. Behöver du ta den byt mot något likvärdigt. Morrar hunden åt dig när du t ex. går förbi när den äter se det inte som något annat än en signal om bristande förtroende i just den situationen. Börja jobba på det förtroendet er i mellan i just den situationen! Och var inte rädd för att ta hjälp av någon kunnig instruktör om du känner dig det minsta osäker.
Har du en osäker hund som känner sig trängd kan berikningen få totalt motsatt effekt. Istället för att höja kan vi sänka. Speciellt om hunden känner att den måste ge upp något värdefullt för att den inte vågar och har självförtroende nog att behålla något den egentligen gärna vill ha. Så se till att hundarna oavsett personlighet inte känner av för mycket konkurrens genom att ge dom utrymme och ha koll på vad de gör.
Men bäst av allt är att hundarna blir så himla nöjda! Som bonus så låter det så himla mysigt och förnöjt med ben, brosk och kött som kraschar mellan deras tänder.
Jag läser en hel del bloggar och annat på nätet som handlar om hundar. Och idag när jag kollade facebook en snabbis på mobilen råkade jag läsa detta inlägg som Emelie Merenius har skrivit. Och det var så himla bra! När man har en svår hund är det skönt att läsa att det går. Jag är därför tvungen att dela med mig av det till er och även ha en del tankar själv kring hennes tankar.
Jag själv tror på att snarare notera hundens negativa sidor, ha de i åtanke och jobba på dem, men framförallt fokusera på hundens positiva sidor och stärka upp dessa ännu mer. På så vis anser jag att man skapar en vettigare relation till sin hund och man får en roligare tillvaro både i vardag, träning och tävling. Fokuserar jag alltför mycket på det negativa kommer snart de problemen växa ännu mer och det är till slut allt man ser och man hamnar mer i att man går och oroar sig för det, vilket även sänder ut osäkra signaler till hunden, vilket ofta skapar större problem bara det i sig. Hunden blir alltmer den där hunden som jag hela tiden beskriver, t ex den rädda hunden och det blir hela dess personlighet och hela dess väsen och allt blir bara en enda stor besvikelse. – Emelie Merenius
Precis så tror jag också och det gäller inte bara hundar utan även oss människor. Det är viktigt att ge förutsättningar för att växa. Sitter fokus på att stärka det som redan är starkt kommer självförtroende, självkänsla och relationen att utvecklas och de negativa sidorna inte bli lika märkbara.
Det är betydligt lättare att fokusera på det som är bra när man tränar med positiv förstärkning och operant inlärning. Hela grundtanken är just att belöna det som hunden gör bra och därmed blir vi som hundförare bättre på att uppmärksamma hundens positiva sidor istället för att leta efter och fokusera på (korrigera) de negativa.
Jag skriver det för att förhoppningsvis ge inspiration till andra som kämpar eller för att kanske få någon att fundera igenom vad det är de faktiskt vill. Det är ju inte säkert att man egentligen har det där målet man trodde att man hade från början. Är man inte redo att kämpa för det kanske det kan vara ett bättre alternativ att ge upp det målet, sluta klaga på sin hund och istället hitta någonting annat att göra tillsammans som gör att man får roligt ihop. – Emelie Merenius
För min egen del är glädje så oerhört viktigt. Känner inte jag glädje när jag gör saker tillsammans med mina hundar i träning och tävling tar jag mig en ordentlig funderare på varför. Har jag satt för höga krav på mig själv och/eller hunden? Tränar vi på rätt sätt? Fokuserar vi på rätt saker? Finns det en annan väg att gå? Är detta överhuvudtaget någonting som vi ska fokusera på eller finns det andra saker vi kan göra som vi båda tycker är roligt?
Sen råkar man så klart på motgångar, det hör livet och hundträning till. Men även då brukar jag känna att det finns hopp. Och känner jag inte det eller att träningen blir tråkig och känns frustrerande – då ber jag om hjälp. Jag går kurser, tar en privatlektion, diskuterar med andra osv. Ibland tar jag till och med en paus från just den grejen som gör mig frustrerad. För att få andrum och lite distans. Ibland är pausen lång, ibland kort och väldigt väldigt sällan för alltid. Oftast går det betydligt bättre när jag tar upp tråden igen. Det beror till stor del på mina egna känslor, men också på att jag har funderat och tänkt, skaffat mer kunskap och ändrat min taktik och syn på problemet.
Så ni där ute som kämpar med något fortsätt kämpa men glöm inte av ordet glädje. Och ni som inte känner glädje i hundträningen – fundera på varför och försök göra något åt det. Det är inte ett misslyckande att ändra mål. Det är inte en SM-titel som talar om hur vida man är duktig på hundar. Det är relationen du har till dina hundar som räknas framför allt. Det är inte en walk in the park att ta sig till SM – oavsett gren. Det är en unik mix av förarens egenskaper, hundens egenskaper, massa träning, kunskap osv. men framför allt en kämparglöd och fokus på ett mål. Och målet behöver inte vara SM för att komma till SM – det överstigande målet kan lika gärna vara tränings- och tävlingsglädje.
Roligast med nytt år är faktiskt att sätta sig och fundera på vad man vill göra med det. Jag tycker det är så roligt att sätta nya mål och göra en grov skiss över träningen. För det är faktiskt det jag gör. Jag bestämmer mig för vad jag ska fokusera på. Därför tar det alltid lite tid att fundera ut men nu är jag klar.
Titeln RLD M i rallylydnaden
Vårt mesta fokus kommer att ligga på att få 3 kvalificerade resultat i mästarklassen och jobba på tryggheten. Jag vill använda året till att bygga upp en stabil grund i mästarklass så vi kan prestera jämnt på tävlingar. Skulle det dyka upp en 100 poängare under året är det helt fantastiskt.
Tävla och träna agility
Det är dags att damma av agilityn på allvar och träna det mer frekvent. Jag ska finslipa kontaktfälten, slalom (självständighet och ingångar) och bakombyte. Och när det är av dammat så ska vi ut och göra ett par tävlingar. För att det är så himla roligt!
Vidare utveckla lekbelöningen ytterligare
Få en ännu positivare attityd gentemot andra hundar
Känns som om jag upprepar mig lite från förra året. Men den lille killen behöver ytterligare ett år på sig att mogna. Det innebär bland annat;
Han ska få göra en massa olika saker och prova på lite av allt möjligt för att stärka självkänslan. Och för att få upp en positiv attityd och förväntan på träning.
Vi ska hitta något som vi båda tycker är roligt
Som det ser ut just nu kan freestylen vara det som passar in på påståendet över. Därför ska vi göra ett program och träna in det. Om programmet sitter ordentligt ska vi även tävla.
Lekbelöna mer
Eftersom jag har hundar som är lite tröga att leka med så har jag en tendens att belöna med godis. Det är mindre frustrerande för mig och jag slipper jobba så hårt under belöningen. Så i år ska jag utmana mig själv och ta in mer lek i träningspassen. Och blir det för tungt så ska jag i alla fall ta in leken i micropauserna betydligt mer, framför allt på Bell.
Klicker och shejping
Testa att lösa den sista biten av Bells hundirritation med hjälp klicker och shejping.
Skriva träningsdagbok och kriterieplaner
2014 ska bli strukturens år. Inget mer slarv och oplanerade träningspass!
Ser verkligen fram emot ett galet roligt 2014! 😀
Så var 2013 över. Vid denna tiden på året börjar internet, tv och andra medier svämma över av resuméer av året som gått och av nya mål inför 2014. Jag hade faktiskt tänkt att strunta i att summera och skriva nya mål här men det är alldeles för värdefullt för min egen del för att jag ska låta blir. Så här kommer först en summering av hundarnas 2013.
Målen för Bell 2013 var att ta titeln RLD N och RLD F. Och det gjorde vi med råge och lyckades även ta nästa rallytitel i ordningen RLD A. Vi har även lyckats komma 1:a och 3:a (2 ggr) under säsongen. Vilket jag är jätte nöjd med, med tanke på vad vi har för utgångsläge.
Jag och Bell skulle även få flyt i agilityn. Vi har tränat väldigt lite men jag tycker ändå att vi båda två har vuxit ihop och förstår varandra bättre på planen så att flytet har förbättrats.
Och sista målet var att få fram en lekbelöning. Vi har gjort stora framsteg, men än är vi inte i mål.
Ådi skulle debutera i rallylydnad. Vilket vi också har gjort och tagit första titeln RLD N och gjort första starten i fortsättningsklassen. Än så länge fattas det något på tävlingsplanen och det får vi fortsätta leta efter under 2014. De gånger det har känts så där bra har vi kommit på en 2:a plats och en 3:e plats .
Han skulle även få tid att växa upp – och så här ett år senare har det hänt en hel del med lillkillen. Han har helt enkelt fått lite mer hår på bröstet.
Vi skulle shejpa och träna tricks för att sätta ihop till ett freestyleprogram. Vi har kommit en bit på väg men jag har varit lite trög i starten.
Utveckla lekbelöningen – betydligt bättre men vi jobbar vidare.
Kunna alla hinder i agilityn. Här har jag verkligen inte ens försökt. Agilityn har hamnat väldigt långt ner på prioriteringslistan. Tyvärr.
