Nu äntligen är webbshoppen igång! Det ska bli mycket spännande och se hur produkterna tas emot.
För att fira uppstarten får de 10 första kunderna som beställer något ur webbshoppen en överraskning i paketet. Hjälp mig gärna att sprida detta vidare genom att dela via sociala medier och sprida ordet bland era vänner, bekanta och familj.
Och glöm inte att gilla oss på facebook – vi har släppt ett riktigt bra erbjudande där!
Egentligen är detta inget blogginlägg om foder alls. Det finns många läror och åsikter i ämnet och så länge man är påläst och tagit ett beslut som passar både en själv och hunden så tycker jag att det räcker. Mina egna hundar får till 85% färskfoder som varieras med både torrfoder och något som jag kallar berikning/guldkant på tillvaron. Och det är om det som detta blogginlägg ska handla.
Det jag menar med berikning i detta sammanhang är gnaga, slita och jobba med maten. Är maten slut på ett par minuter räknas det inte som berikning. För mina hundar är guldkant på tillvaron råa slaktdetaljer från många olika sorters djur (nöt, gris, hjort, fågel mm). Det är revben, öron, svansar, strupe osv.
Varför ska man ge hundarna råa slaktdetaljer? Det måste man inte. Men jag ser det som ett väldigt enkelt sätt att stimulera mina hundars naturliga beteende. De får inte jaga för mig, men jag kan ge dem den sista biten av jaktkedjan och en del av den tidiga i form av spår och sök. Det är fascinerande att se hur dom äter och löser problemet att det inte går att sluka rätt upp och ner.
En annan sak jag märkt är att osäkra hundar, försiktiga individer och hundar med dålig självkänsla har enormt mycket ut av denna sysselsättning. De får överkomma något som de ofta tycker är lite små läskigt (rått kött). De får lösa problem – hur äter man det här? Ta i och jobba självständigt – det är självbelönande och inger hunden en känsla av att den klarar av detta. Det triggar (ofta) en känsla hos hunden om behållning, dvs. hunden är beredd att stå på sig mot andra för att behålla sin mat. Vilket i sig (hos en dessa försiktiga och/eller osäkra individer) är en positiv känsla som göder och bygger upp självförtroendet.
Det är viktigt är att hundarna inte känner någon större konkurrens i dessa situationer. Varken från människor eller andra hundar. Då kan det lätt uppstå situationer när hunden känner sig trängd och det i sin tur kan framkalla starkt vaktande. Så ta inte bara i från hunden maten. Behöver du ta den byt mot något likvärdigt. Morrar hunden åt dig när du t ex. går förbi när den äter se det inte som något annat än en signal om bristande förtroende i just den situationen. Börja jobba på det förtroendet er i mellan i just den situationen! Och var inte rädd för att ta hjälp av någon kunnig instruktör om du känner dig det minsta osäker.
Har du en osäker hund som känner sig trängd kan berikningen få totalt motsatt effekt. Istället för att höja kan vi sänka. Speciellt om hunden känner att den måste ge upp något värdefullt för att den inte vågar och har självförtroende nog att behålla något den egentligen gärna vill ha. Så se till att hundarna oavsett personlighet inte känner av för mycket konkurrens genom att ge dom utrymme och ha koll på vad de gör.
Men bäst av allt är att hundarna blir så himla nöjda! Som bonus så låter det så himla mysigt och förnöjt med ben, brosk och kött som kraschar mellan deras tänder.
Roligast med nytt år är faktiskt att sätta sig och fundera på vad man vill göra med det. Jag tycker det är så roligt att sätta nya mål och göra en grov skiss över träningen. För det är faktiskt det jag gör. Jag bestämmer mig för vad jag ska fokusera på. Därför tar det alltid lite tid att fundera ut men nu är jag klar.
Titeln RLD M i rallylydnaden
Vårt mesta fokus kommer att ligga på att få 3 kvalificerade resultat i mästarklassen och jobba på tryggheten. Jag vill använda året till att bygga upp en stabil grund i mästarklass så vi kan prestera jämnt på tävlingar. Skulle det dyka upp en 100 poängare under året är det helt fantastiskt.
Tävla och träna agility
Det är dags att damma av agilityn på allvar och träna det mer frekvent. Jag ska finslipa kontaktfälten, slalom (självständighet och ingångar) och bakombyte. Och när det är av dammat så ska vi ut och göra ett par tävlingar. För att det är så himla roligt!
Vidare utveckla lekbelöningen ytterligare
Få en ännu positivare attityd gentemot andra hundar
Känns som om jag upprepar mig lite från förra året. Men den lille killen behöver ytterligare ett år på sig att mogna. Det innebär bland annat;
Han ska få göra en massa olika saker och prova på lite av allt möjligt för att stärka självkänslan. Och för att få upp en positiv attityd och förväntan på träning.
Vi ska hitta något som vi båda tycker är roligt
Som det ser ut just nu kan freestylen vara det som passar in på påståendet över. Därför ska vi göra ett program och träna in det. Om programmet sitter ordentligt ska vi även tävla.
Lekbelöna mer
Eftersom jag har hundar som är lite tröga att leka med så har jag en tendens att belöna med godis. Det är mindre frustrerande för mig och jag slipper jobba så hårt under belöningen. Så i år ska jag utmana mig själv och ta in mer lek i träningspassen. Och blir det för tungt så ska jag i alla fall ta in leken i micropauserna betydligt mer, framför allt på Bell.
Klicker och shejping
Testa att lösa den sista biten av Bells hundirritation med hjälp klicker och shejping.
Skriva träningsdagbok och kriterieplaner
2014 ska bli strukturens år. Inget mer slarv och oplanerade träningspass!
Ser verkligen fram emot ett galet roligt 2014! 😀
Alla hundar har inte lek naturligt. Bell är en sådan hund. Hon har noll föremålsintresse och ingen kampvilja. Det är godis för hela slanten om hon själv får välja. Varken jakt eller brottning får igång henne. Men jag vill kunna använda lek som belöning. Av många olika anledningar dels för att kunna variera mina belöningar och sen för att det lätt blir slentrianbelönat med godis. Sen är det lättare att hålla uppe tempot med leksaksbelöningar gentemot godisbelöningar. Jag använder även lek som paus mellan repetitionerna för att få rätt känsla och aktivitet genom hela passet.
Med träning går det att lära även totalt ointresserade hundar att leka. Här har jag och Bell ett träningspass med lek.
Rotade igenom min dator för jag tänkte att jag skulle rensa den från en massa onödigt. Och då hittar man alltid gamla roliga saker. Som den här filmsnutten. 🙂
Ådi är 6,5 månad gammal och han träffar för första gången min lillebrors 11 veckors valp Viggo. Ådi vet inte riktigt hur han ska hantera det hela till att börja med. Riktigt intressant ur ett hundspråksperspektiv.
