Kategori: Tankar och funderingar

Publicerad den av

En åskådares betraktelser

För ett tag sedan var jag på en tvådagars freestyle- och htm-tävling i Karlstad. Jag var där för att coacha Maria och Smack (som är projektekipage hos mig) när de debuterade (läs mer om detta här) och för att själv få en känsla för hur tävlingarna är upplagda så jag slipper vara så nervös inför debuten med Ådi. Det lilla charmtrollet behöver inte en nervös matte vid sin sida när han ska göra entré på freestylescenen. Hans egna nerver är nog att hantera. 😉

Som åskådare såg jag en hel del saker som hade gjort både program och tävlandet så mycket lättare för både hundar och förare. Framför allt för de som tävlade i klass 1.

När man gör ett program så gynnar det en själv och hunden om man tänker efter ordentligt när man skapar rutinerna. Du har ju en unik chans att verkligen visa upp hunden från hans/hennes allra bästa sida. Varför inte utnyttja det?

Små enkla saker som kan höja programmet massor.

Vart sitter domare och publiken? Rörelserna ska synas men det finns ingen anledning till att göra det svårare för hunden än den klarar av. Om hunden ska springa och runda ett föremål så behöver man inte göra det momentet rakt mot domarna och/eller publiken. Inte heller bort från de samma så jag själv som förare skymmer sikten. Utan det bästa är kanske att lägga momenten parallellt med domare/publik så hunden slipper springa rak emot något som kan vara skrämmande och lite obehagligt men domaren och publiken ser tydligt vad som händer på planen. Vi vill ju att hundarna ska få en positiv känsla på planen och tycka att det är super kul! Sen när de blivit lite varmare i kläderna och har tränat och tävlat en massa inför publik och i stökiga miljöer då kanske det inte spelar så stor roll längre för en del hundar. Medan för andra så kommer det alltid ha betydelse.

När jag bygger upp mitt program försöker jag att göra det så flexibelt som möjligt. Jag funderar igenom på vilka ställen som jag kan ändra t ex. riktning för att kunna justera så de jobbigare partierna (sett ur hundens synvinkel) hamnar rätt i förhållande till domarna och publikens placering. Och jag tänker på att en del rörelser inte syns om vi är felplacerade på banan t ex. syns inte en tass lagd över en nos om hunden har ryggen mot domaren och publik. När jag sen tävlar tänker jag utnyttja banvandringen så jag kan justera i programmet så det blir så bra som möjligt för min hund i första hand, för domare och publik i andra hand och mig själv i sista hand.

Det är så mycket att tänka på när man sätter ihop sitt program. Har du som nybörjare möjlighet att gå en kurs i fresstyle och HtM för utbildad instruktör så gör det och fråga en massa och be om hjälp med programmet. Ni får en mycket bättre start på tävlingsbanorna och slipper jobba om saker som har blivit tokiga. Det är mycket lättare att förebygga än att rätta till. 🙂

Publicerad den av

Att börja i rätt ände

Belöna mera! - en kurs i belöningsträning i Lidköping

Som ni säkert redan vet tränar jag mina egna hundar belöningsbaserat och talar om när det blir fel i träningen genom utebliven belöning. Och eftersom jag själv tränar så är det även så jag lär mina kursdeltagare att träna sina egna hundar på. Men för att vi ska kunna träna belöningsbaserat MÅSTE vi ha belöningar av olika slag. Vi kan inte börja träna belöningsbaserat utan bra belöningar. Med bra belöningar menar jag verkligen saker som hunden uppskattar! Det är meningen att hunden ska se lycklig ut när den får sin belöning.

Vi måste ha bra belöningar när vi tränar belöningsbaserat, både för att kunna belöna rätt beteende och för att kunna tala om för hunden att nu blev det fel. Har vi inte det – då får vi ingen effekt på vår belöningsbaserade träning.

Så i stället för att börja träna på kontakt med den nya hunden är det bättre att börja i rätt ände och träna på olika belöningar. Framför allt om vi har en ambition att träna och tävla aktivt med hunden. Nöj dig inte med att utforska vad hunden redan tycker om utan bestäm dig för vilka belöningar du vill kunna använda. Och utifrån det träna in dina önskemål t ex. brottning, kamplek, extern belöning, jaktlek, olika mat/godisbelöningar, sociala belöningar i form av smek och röst osv. Den tid du lägger ner på att träna in belöningarna kommer du har igen trefaldigt genom resten av hundens liv.

Jag slutar aldrig att lägga in rena träningspass med inriktning på belöningar. Men de blir inte riktigt lika många som på en ny hund/valp. Hundens prioritetslista ändrar sig hela tiden och jag vill både hålla mig ajour med min hunds önskelista samtidigt som jag vill vara med och påverka den. Så jag känner att jag har kontroll på belöningarna. Har jag inte kontroll på belöningarna kan jag inte använda dom i träningen. Varför ska hunden apportera och få en belöning av mig som förare när den lika gärna kan belöna sig själv utan att behöva göra den tråkiga/jobbiga apporteringen?

Något som är lätt att glömma när man tränar belöningsbaserat är ett felkommando. Ett felkommando är inte ett nej. För mig betyder nej att hunden genast ska avbryta det den gör och ta kontakt med mig för att få nya instruktioner. Och det är oftast inte det jag vill i en träningssituation. Jag vill att hunden ska bli medveten om att belöningen uteblev och att den ska försöka igen. Så mitt felkommando betyder helt enkelt – nu blev det fel, gör ett nytt försök. Det är stor skillnad.

Om jag inte har något felkommando blir jag otydlig för hunden. Det är lätt att bara bli passiv och inte ge belöningen. Vilket blir totalt förvirrande för hunden när vi börjar jobba med att hålla inne belöningar för att öka t ex intensiteten i träningen. Det måste finnas en klar och distinkt skillnad på när hunden gör fel och när den gör rätt men vi vill att den anstränger sig ännu mera.

Hur ser dina och hundens belöningar ut? Har du kontroll på belöningarna? Hur ser din hund ut när den blir belönad?

Eftersom jag tycker detta är så roligt och viktigt har jag faktiskt ägnat en hel kurs åt ämnet belöningsträning. Kursen passar alla som vill träna hund oavsett ambitionsnivå. Och vi vet ju att det aldrig är försent att lära hunden att sitta. Så hundar i alla åldrar är välkomna. 😉

Publicerad den av — 1 kommentar

Stort grattis till mitt projektekipage

I helgen har det varit vårrocken på Gustaf Frödings Hotell i Karlstad (freestyle och HtM-tävling). Jag var så klart där och coachade mitt projektekipage Maria Ivarsson och Smack som gjorde debut i båda HtM och freestyle. Och vilken debut det blev! Överst ser ni Maria och Smacks allra första start i HtM (heelwork to music).

Första dagen slog de till med uppflyttningspoäng (23.45 p) i freestyleklassen och en 7:e plats och klassvinst med uppflyttningspoäng (24.55 p) i HtM-klassen! Andra dagen gör de en ännu bättre prestation och vinner återigen HtM-klassen med bättre poäng (24.85 p) än dagen innan (uppflyttningspoäng) och kommer 2:a i freestyleklassen med uppflyttningspoäng (24.60 p).

Stort stort grattis! Nu dansar vi vidare och gör det ännu bättre. 😀

Här kommer film på andra dagens freestyle- och Htm-program också. 🙂

Dag två

Publicerad den av

Har du haft besök av apan när du tränat hund?

Det där med att se helheten är en av de svåraste sakerna med hundträning. Om du inte redan har gjort det så ta en titt på filmen ovan och följ instruktionerna. Hur många passningar var det?

Om vi skulle översätta detta till hundträning då. Vi vill ha fram beteendet “sätt dig ner och ta ett föremål i munnen som jag sträcker fram och ger dig”. Inga konstigheter. Men det är nu det blir knepigt för många av oss.

Många av oss har en tendens att fokusera alldeles för mycket på att hunden ska ta föremålet i munnen och ser inte saker som den gör i övrigt t ex. lyfter en framtass (såg du apan i filmen? Inte? Se den igen ska du få se att den verkligen finns där.). Då får vi med en massa beteenden som vi inte vill ha. Och ofta är vi inte ens medvetna om att vi fått med saker som vi inte vill ska ingå. Och där med en längre sträcka att gå för att komma fram till slutmålet. Vi kommer att få träna om och göra rätt. Och har vi oturen och har tränat hunden helt rätt så kan det ta ett tag att släcka ut ett beteende.

Så om du inte såg apan i filmen här ovan första gången du såg filmen så är det dags att börja fundera över hur du ska bli bättre på att se helheten. 🙂

Ett sätt är att i detalj precisera hur ett beteende ska se ut när det är färdigt. Det räcker inte att tyst säga för sig själv “hunden ska sitta ner och ta föremålet i munnen som jag sträcker fram”. Utan du måste vara mer exakt när du pratar eller skriver ner hur du vill det ska se ut. Ju mer exakt du är desto mer observant på helheten blir du. Och strunta i att använda inte när du beskriver målbilden. Vi har en tendens att inte höra/se det där inte när vi väl fokuserar.

Ett annat sätt är att filma mycket av din träning och titta på träningsfilmerna en dag efter när du har fått lite distans till träningspasset. Då upptäcker du fortare saker som du missat i ditt fokus på det du vill belöna.

Har du missat en apa i hundträningen någon gång? Det har jag… 😉

Publicerad den av

Träningskompisar växer inte på träd

Jag tränar och tävlar väldigt mycket med mina hundar och det som jag tycker är allra viktigast för att utvecklas är träningskompisar. Och inte vilka träningskompisar som helst utan positiva människor som ärligt och rakt kan säga vad de tycker. Och inte lägger någon prestige i om jag håller med eller inte utan respekterar mina åsikter och känslor. Det är även en fördel om man har liknande tankar kring träning. Det kan bli lite konstigt om en vill lösa problem med samarbete och den andra tänker först och främst korrigering. Tänker man för lika då får man inget utbyte – det blir mer som att prata med sig själv.

Givetvis är det en ge och ta relation. Och jag försöker alltid ge det mesta jag kan till mina träningskompisar. Oavsett om det är tips, råd, stöd eller en spark i baken. Genom att veta vad jag själv vill ha i en träningskompis hoppas jag att jag kan vara en bra träningskompis tillbaka.

Det är massa saker som jag tycker måste stämma. Så när jag väl hittar de där vännerna då är det väl värda sin vikt i guld. Det är med deras hjälp jag utvecklas som hundtränare, når mina mål och utmanar mig själv och mina hundar. Så har du en sån träningskompis – håll fast vid den!

Nu senast fick jag av en ovärderlig “träningsvän” en spark i baken genom en enda rak fråga när jag hade ågren över att tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg och jag ska ut på banorna igen med Bell. Frågan löd – vad är du rädd för? Det enkla svaret – att få börja om.

27 april är det debut i mästarklass på Marks BK!