Som ni säkert redan vet tränar jag mina egna hundar belöningsbaserat och talar om när det blir fel i träningen genom utebliven belöning. Och eftersom jag själv tränar så är det även så jag lär mina kursdeltagare att träna sina egna hundar på. Men för att vi ska kunna träna belöningsbaserat MÅSTE vi ha belöningar av olika slag. Vi kan inte börja träna belöningsbaserat utan bra belöningar. Med bra belöningar menar jag verkligen saker som hunden uppskattar! Det är meningen att hunden ska se lycklig ut när den får sin belöning.
Vi måste ha bra belöningar när vi tränar belöningsbaserat, både för att kunna belöna rätt beteende och för att kunna tala om för hunden att nu blev det fel. Har vi inte det – då får vi ingen effekt på vår belöningsbaserade träning.
Så i stället för att börja träna på kontakt med den nya hunden är det bättre att börja i rätt ände och träna på olika belöningar. Framför allt om vi har en ambition att träna och tävla aktivt med hunden. Nöj dig inte med att utforska vad hunden redan tycker om utan bestäm dig för vilka belöningar du vill kunna använda. Och utifrån det träna in dina önskemål t ex. brottning, kamplek, extern belöning, jaktlek, olika mat/godisbelöningar, sociala belöningar i form av smek och röst osv. Den tid du lägger ner på att träna in belöningarna kommer du har igen trefaldigt genom resten av hundens liv.
Jag slutar aldrig att lägga in rena träningspass med inriktning på belöningar. Men de blir inte riktigt lika många som på en ny hund/valp. Hundens prioritetslista ändrar sig hela tiden och jag vill både hålla mig ajour med min hunds önskelista samtidigt som jag vill vara med och påverka den. Så jag känner att jag har kontroll på belöningarna. Har jag inte kontroll på belöningarna kan jag inte använda dom i träningen. Varför ska hunden apportera och få en belöning av mig som förare när den lika gärna kan belöna sig själv utan att behöva göra den tråkiga/jobbiga apporteringen?
Något som är lätt att glömma när man tränar belöningsbaserat är ett felkommando. Ett felkommando är inte ett nej. För mig betyder nej att hunden genast ska avbryta det den gör och ta kontakt med mig för att få nya instruktioner. Och det är oftast inte det jag vill i en träningssituation. Jag vill att hunden ska bli medveten om att belöningen uteblev och att den ska försöka igen. Så mitt felkommando betyder helt enkelt – nu blev det fel, gör ett nytt försök. Det är stor skillnad.
Om jag inte har något felkommando blir jag otydlig för hunden. Det är lätt att bara bli passiv och inte ge belöningen. Vilket blir totalt förvirrande för hunden när vi börjar jobba med att hålla inne belöningar för att öka t ex intensiteten i träningen. Det måste finnas en klar och distinkt skillnad på när hunden gör fel och när den gör rätt men vi vill att den anstränger sig ännu mera.
Hur ser dina och hundens belöningar ut? Har du kontroll på belöningarna? Hur ser din hund ut när den blir belönad?
Eftersom jag tycker detta är så roligt och viktigt har jag faktiskt ägnat en hel kurs åt ämnet belöningsträning. Kursen passar alla som vill träna hund oavsett ambitionsnivå. Och vi vet ju att det aldrig är försent att lära hunden att sitta. Så hundar i alla åldrar är välkomna. 😉
