Publicerad den

Att börja i rätt ände

Belöna mera! - en kurs i belöningsträning i Lidköping

Som ni säkert redan vet tränar jag mina egna hundar belöningsbaserat och talar om när det blir fel i träningen genom utebliven belöning. Och eftersom jag själv tränar så är det även så jag lär mina kursdeltagare att träna sina egna hundar på. Men för att vi ska kunna träna belöningsbaserat MÅSTE vi ha belöningar av olika slag. Vi kan inte börja träna belöningsbaserat utan bra belöningar. Med bra belöningar menar jag verkligen saker som hunden uppskattar! Det är meningen att hunden ska se lycklig ut när den får sin belöning.

Vi måste ha bra belöningar när vi tränar belöningsbaserat, både för att kunna belöna rätt beteende och för att kunna tala om för hunden att nu blev det fel. Har vi inte det – då får vi ingen effekt på vår belöningsbaserade träning.

Så i stället för att börja träna på kontakt med den nya hunden är det bättre att börja i rätt ände och träna på olika belöningar. Framför allt om vi har en ambition att träna och tävla aktivt med hunden. Nöj dig inte med att utforska vad hunden redan tycker om utan bestäm dig för vilka belöningar du vill kunna använda. Och utifrån det träna in dina önskemål t ex. brottning, kamplek, extern belöning, jaktlek, olika mat/godisbelöningar, sociala belöningar i form av smek och röst osv. Den tid du lägger ner på att träna in belöningarna kommer du har igen trefaldigt genom resten av hundens liv.

Jag slutar aldrig att lägga in rena träningspass med inriktning på belöningar. Men de blir inte riktigt lika många som på en ny hund/valp. Hundens prioritetslista ändrar sig hela tiden och jag vill både hålla mig ajour med min hunds önskelista samtidigt som jag vill vara med och påverka den. Så jag känner att jag har kontroll på belöningarna. Har jag inte kontroll på belöningarna kan jag inte använda dom i träningen. Varför ska hunden apportera och få en belöning av mig som förare när den lika gärna kan belöna sig själv utan att behöva göra den tråkiga/jobbiga apporteringen?

Något som är lätt att glömma när man tränar belöningsbaserat är ett felkommando. Ett felkommando är inte ett nej. För mig betyder nej att hunden genast ska avbryta det den gör och ta kontakt med mig för att få nya instruktioner. Och det är oftast inte det jag vill i en träningssituation. Jag vill att hunden ska bli medveten om att belöningen uteblev och att den ska försöka igen. Så mitt felkommando betyder helt enkelt – nu blev det fel, gör ett nytt försök. Det är stor skillnad.

Om jag inte har något felkommando blir jag otydlig för hunden. Det är lätt att bara bli passiv och inte ge belöningen. Vilket blir totalt förvirrande för hunden när vi börjar jobba med att hålla inne belöningar för att öka t ex intensiteten i träningen. Det måste finnas en klar och distinkt skillnad på när hunden gör fel och när den gör rätt men vi vill att den anstränger sig ännu mera.

Hur ser dina och hundens belöningar ut? Har du kontroll på belöningarna? Hur ser din hund ut när den blir belönad?

Eftersom jag tycker detta är så roligt och viktigt har jag faktiskt ägnat en hel kurs åt ämnet belöningsträning. Kursen passar alla som vill träna hund oavsett ambitionsnivå. Och vi vet ju att det aldrig är försent att lära hunden att sitta. Så hundar i alla åldrar är välkomna. 😉

Publicerad den

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv

valpbus

Jag läser en hel del bloggar och annat på nätet som handlar om hundar. Och idag när jag kollade facebook en snabbis på mobilen råkade jag läsa detta inlägg som Emelie Merenius har skrivit. Och det var så himla bra! När man har en svår hund är det skönt att läsa att det går. Jag är därför tvungen att dela med mig av det till er och även ha en del tankar själv kring hennes tankar.

Jag själv tror på att snarare notera hundens negativa sidor, ha de i åtanke och jobba på dem, men framförallt fokusera på hundens positiva sidor och stärka upp dessa ännu mer. På så vis anser jag att man skapar en vettigare relation till sin hund och man får en roligare tillvaro både i vardag, träning och tävling. Fokuserar jag alltför mycket på det negativa kommer snart de problemen växa ännu mer och det är till slut allt man ser och man hamnar mer i att man går och oroar sig för det, vilket även sänder ut osäkra signaler till hunden, vilket ofta skapar större problem bara det i sig. Hunden blir alltmer den där hunden som jag hela tiden beskriver, t ex den rädda hunden och det blir hela dess personlighet och hela dess väsen och allt blir bara en enda stor besvikelse. – Emelie Merenius

Precis så tror jag också och det gäller inte bara hundar utan även oss människor. Det är viktigt att ge förutsättningar för att växa. Sitter fokus på att stärka det som redan är starkt kommer självförtroende, självkänsla och relationen att utvecklas och de negativa sidorna inte bli lika märkbara.

Det är betydligt lättare att fokusera på det som är bra när man tränar med positiv förstärkning och operant inlärning. Hela grundtanken är just att belöna det som hunden gör bra och därmed blir vi som hundförare bättre på att uppmärksamma hundens positiva sidor istället för att leta efter och fokusera på (korrigera) de negativa.

Jag skriver det för att förhoppningsvis ge inspiration till andra som kämpar eller för att kanske få någon att fundera igenom vad det är de faktiskt vill. Det är ju inte säkert att man egentligen har det där målet man trodde att man hade från början. Är man inte redo att kämpa för det kanske det kan vara ett bättre alternativ att ge upp det målet, sluta klaga på sin hund och istället hitta någonting annat att göra tillsammans som gör att man får roligt ihop. – Emelie Merenius

För min egen del är glädje så oerhört viktigt. Känner inte jag glädje när jag gör saker tillsammans med mina hundar i träning och tävling tar jag mig en ordentlig funderare på varför. Har jag satt för höga krav på mig själv och/eller hunden? Tränar vi på rätt sätt? Fokuserar vi på rätt saker? Finns det en annan väg att gå? Är detta överhuvudtaget någonting som vi ska fokusera på eller finns det andra saker vi kan göra som vi båda tycker är roligt?

Sen råkar man så klart på motgångar, det hör livet och hundträning till. Men även då brukar jag känna att det finns hopp. Och känner jag inte det eller att träningen blir tråkig och känns frustrerande – då ber jag om hjälp. Jag går kurser, tar en privatlektion, diskuterar med andra osv. Ibland tar jag till och med en paus från just den grejen som gör mig frustrerad. För att få andrum och lite distans. Ibland är pausen lång, ibland kort och väldigt väldigt sällan för alltid. Oftast går det betydligt bättre när jag tar upp tråden igen. Det beror till stor del på mina egna känslor, men också på att jag har funderat och tänkt, skaffat mer kunskap och ändrat min taktik och syn på problemet.

Så ni där ute som kämpar med något fortsätt kämpa men glöm inte av ordet glädje. Och ni som inte känner glädje i hundträningen – fundera på varför och försök göra något åt det. Det är inte ett misslyckande att ändra mål. Det är inte en SM-titel som talar om hur vida man är duktig på hundar. Det är relationen du har till dina hundar som räknas framför allt. Det är inte en walk in the park att ta sig till SM – oavsett gren. Det är en unik mix av förarens egenskaper, hundens egenskaper, massa träning, kunskap osv.  men framför allt en kämparglöd och fokus på ett mål. Och målet behöver inte vara SM för att komma till SM – det överstigande målet kan lika gärna vara tränings- och tävlingsglädje.