Publicerad den av

En träningsdagbok hjälper dig framåt

Träningsdagbok för tävlingslydnad

Det är Zandra Beijers andemening i hennes senaste inlägg på hennes blogg goldendays.nu. Och vi är beredda att hålla med henne! Det är därför vi har tagit fram våra träningsdagböcker specifikt anpassade för varje hundsport. En träningsdagbok i våra ögon ska hjälpa mig som hundtränare med en massa saker. Detta är de viktigaste punkterna och det som vi har byggt träningsdagboken kring.

  • Jag som hundtränare vill ha kontroll på vad jag måste lära min hund för att vi ska kunna tävla.
  • Jag vill ha kontroll på vad vi kan, vad vi tränar på, vad vi inte har hunnit träna på än osv.
  • Jag behöver en push i ryggen för att ta tag i de saker som jag och/eller hunden tycker är tråkigare än det andra.
  • Det ska vara lätt att se mönster och trender i träningen bra som dåliga.
  • Det ska finnas utrymme och plats för att utvärdera tävlingar – det är där all träning jag lagt ner utvärderas i skarpt läge.
  • Den ska peppa mig och få mig att känna mig duktig. Både som hundtränare och som team tillsammans med min hund.

 

För att citera Zandra själv:

“Så det gäller verkligen att hålla tungan rätt i munnen och hela tiden hålla koll på var man är på väg i träningen. Även om det är lättare och bekvämare att fortsätta i gamla hjulspår kommer man oftast inte framåt om vägen inte går åt rätt håll.” – Zandra Beijer Goldendays.nu

Men ta inte vårt ord på det utan fråga Zandra själv som använder vår träningsdagbok för tävlingslydnad och hör vad hon tycker om den. Gör ett besök på hennes blogg och lämna en kommentar hos henne så tror jag att hon svarar.

Publicerad den av

Nya kunskaper och insikter

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade här och det beror mest på att jag helt enkelt inte har haft tid och känt mig tillräckligt inspirerad att sätta mig ner och försöka formulera något vettigt.

Men det har hänt en massa saker sedan sist. Bland annat har jag varit och vidareutbildat mig i Karlstad hos Anita Axelsson. En hel helg med bara freestyle och HtM med inriktning tävling. Fick massor av saker att ta med mig hem som jag sedan har använt mig av i träningen med mina egna hundar men också på mina kurser. Jag är inte riktigt klar än utan har en praktisk uppgift kvar att göra eftersom Ådi kastrerades mitt i alltihopa.

Det här med att ha en kastrerad hanhund är också nytt för mig. Jag har så klart träffat, coachat och tränat kastrerade hanhundar men aldrig ägt en själv. Jag tycker inte att man ska kastrera bara för att. Det är därför jag har väntat så länge med att ta beslutet om kastrering på Ådi (han är lite drygt 3 år nu). Jag ville se om det gick att få ihop vardagen ändå men till slut fick jag inse att kastrering var en väg att gå. Att ha en hanhund och en tik tillsammans är ingen lätt sak. Speciellt när man som jag är lite väl blödig av sig. Ådi tyckte det var jobbigt men det var inte så han slutade äta eller blev helt okontaktbar. Men det syntes att han var stressad och uppe i varv. Och jag kände inte att jag ville göra så mot honom 2 ggr om året resten av hans liv. Speciellt inte när jag inte såg någon som helst tendens till att det skulle bli bättre. Och jag vet att nästa hund som flyttar in (när det nu blir) kommer vara en tik.

Nu har han varit kastrerad i 3 veckor och allting fungerar väldigt bra. Det jag kan se redan nu är att han tar större plats. Bells makt över honom har minskat på ett positivt sätt. Han låter henne inte styra och ställa på samma sätt längre. Han är mer trygg, avslappnad och öppen. Ständigt hungrig och mycket mycket mer intresserad av att vara med mig.

Sen återstår att se om det kommer några negativa effekter också. Jag är framför allt orolig för hans päls som redan innan är enormt jobbig att sköta. Han behöver inte mer päls han har så det räcker för 4 sheltisar till. Att han skulle gå upp i vikt känns inte som ett jätte stort problem eftersom han redan får mer mat än han borde så det finns utrymme att dra ner utan att behöva byta foder. Vilket jag hoppas att jag ska slippa.

För Ådi som är en känslig, lite självständig, introvert själ har kastreringen inneburit mindre hormonella konflikter. Vilket jag tror gjort att han blivit mer öppen och vågar vara sig själv mer och mer. Det är väldigt spännande att se hur mycket hormonerna påverkar individen men även hela flockstrukturen.

Nu håller jag tummarna för att pälsen inte blir vare sig sämre eller mer…

Publicerad den av

Grattis till två nya vinnare!

Träningsdagbok för hundträning

Vi har tillsammans med Zandra Beijer på Goldendays.nu fyra stycken tävlingar på hennes blogg där vinsterna är träningsdagböcker anpassade för 4 st olika hundsporter. Först ut var rallylydnad där Katinka vann och nu är det dags att gratulera vinnare nummer två och tre.

Stort grattis Hanna Andersson till träningsdagboken för spår.
Stort grattis även till Ida Wessberg som vann träningsdagboken för tävlingslydnad. 

Jag hoppas att träningsdagböckerna används flitigt och att ni kommer ha nytta av dem!

För er som vill köpa en egen träningsdagbok för tävlingslydnad kommer det inom ett par veckor att lanseras en helt ny. Zandra Beijer har fått tjuvkika lite och hennes kommentar var “Herregud så bra!!!!! 😀 Jag blir helt lycklig.”.

Publicerad den av

Tankar kring inlärning

I helgen var jag på en introduktionskurs i klickerträning. Det var mest för att få lite inspiration och för att få träffa lite andra hundentusiaster och diskutera hundträning.

Något som slog mig när jag satt där är att de flesta instruktörer framför allt vi (jag jobbar också med klickerträning) som jobbar med inlärningsprincipen klickerträning oftast trycker extra på att hunden lär sig bäst och snabbast genom att inte få erfarenheten av att misslyckas. Och att fel i träningen är ett nödvändigt ont och något som man som tränare ska undvika. Det är åtminstone så det låter i åhörarens öron. Sedan om det är exakt så det menas eller om det är draget till sin spets för att väcka uppmärksamhet och diskussion låter jag vara osagt.

Själv har jag andra tankar om detta. Jag tror att man som individ måste få testa andra vägar för att kunna avgöra vilken som är bäst att gå. Den största anledningen till denna åsikt är för att jag vill behålla hundens personlighet. Styr vi hela tiden in hunden på vårt spår (oavsett om det är med positiva träningsmetoder eller negativa) och inte låter den testa andra vägar kommer vi tillslut få en hund som inte tar egna initiativ precis som de traditionellt tränade hundarna. Nu fungera hundträning inte så att vi som tränare ALLTID gör rätt och hunden ALDRIG misslyckas så situationen jag pratar om ovan är osannolik.

Jag tänker inte perfektion när jag tränar mina hundar. Jag tänker att så länge hunden arbetar och tycker det är roligt lägger jag ingen större vikt vid de misslyckade försöken. Jag vet om 80% regeln men jag följer den alltså inte slaviskt. Misstagen/felen är ett steg på vägen mot “mitt” inlärda beteende. De hjälper mig att få hunden att förstå vad jag är ute efter och ger mig en kreativ hund som tar egna initiativ. Jag får dessutom en hund som uppskattar när den gör rätt. Ni vet man måste ha tråkigt och göra saker man inte vill ibland för att kunna ta tillvara på de roliga sakerna och uppskatta att få göra precis som man vill.

Så länge misstagen/felen inte belönas (av mig, någon annan eller självbelönas mm) och befästs (upprepas) på något sätt eller blir till en beteendekedja jag inte vill ha. Är de ett steg på vägen mot “mitt” inlärda beteende. Om något av de ovanstående sakerna sker – då ändrar jag övningen så den ger det resultat jag vill ha. Oftast förenklas övningen för att hunden ska få lyckas oftare eller så tillrätta lägger jag förutsättningarna för att förhindra belöningar utom min kontroll eller upprepning av beteenden jag inte vill ha.

Det jag vill poängtera är att det kanske inte är hela världen om hunden misslyckas med övningen ett par gånger? Det kanske till och med är bra!

Om man läser den här forskningen (visserligen gjord på människor) så har man kommit fram till att misslyckanden troligtvis är en viktig ingrediens i inlärningen. Och att det går fortare att lära sig om man även får göra misstag/fel. Nu har jag inte läst själv forskningen utan bara denna artikel och den är som sagt var utförd på människor inte hundar. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite kring detta.

Jag är inte rädd för misstagen och felen när jag tränar hundarna – de är ett naturligt steg på vägen mot målet. Och kanske det till och med är så att de snabbar upp inlärningen? En intressant tanke.